Mina husdjur, del 2

Förutom undulater har vi även haft en kanin i familjen. En liten grå dvärgkanin av någon sort. Han hette Pompe och var yngste sonens egen kanin. I början var det jättekul med den lille kaninen, men vi lyckades tyvärr inte med att få honom tam. Efter drygt ett år, var det inte lika kul med kaninen och för att den skulle få ha det lite bättre fick han på sommaren flytta ut i trädgården i en utomhusbur. Vi tog ut honom på promenader (eller skuttrundor) med koppel. Det gillade han verkligen. Men till sist var det bara jag som brydde mig om honom, och därför gav vi bort honom till två tjejer vars marsvin hade dött.

Sen var det äntligen dags för första katten. Det tog ett tag att övertyga min man om att vi skulle ha en katt. Ändå var han uppvuxen med katter och gillade dem verkligen. Men han trodde det skulle bli för bundet med en katt. Jag började låna böcker om katter på biblioteket. Jag ville verkligen kunna mycket om katter innan det blev dags. Jag studerade olika kattraser och funderade på vilken ras som skulle passa oss. Efter ett tag kom jag fram till att det inte spelade någon större roll om katten var en raskatt eller inte, utan insåg att det var den enskilda kattens temperament som betydde mer. Och eftersom det var vår första katt kändes det säkrare att inte börja med en kanske mer krävande raskatt. Vi började kika efter annonser om kattungar och en dag på sommaren 2000 hittade vi vår lille Zappa. Han var en helt vanlig grårandig “bondkatt”. Han var nyfiken och ganska kavat och vi kunde snabbt bestämma oss för att det var honom vi ville ha. När vi väl hämtat hem honom blev han snabbt hela familjens kelgris. Vi hade bestämt från början att han skulle bli en innekatt, eftersom det redan finns så många katter i villaområdet där vi bor. Och eftersom alla grannar inte tycker om katter, tyckte vi det blev bäst så både för kattens och grannarnas skull. Vi trodde också att en innekatt skulle bli mer tillgiven och det tycker jag har stämt.

zappa

Från början hade vi tänkt oss att gå ut med katten i band, men vi insåg snabbt att det skulle bli svårt för Zappa att inte få gå ut när han ville, utan bara när vi bestämde. Vi hade också bestämt att han inte skulle sova i våra sängar, men det blev inte så…

Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *