Katterians blogg

Var inne i en djuraffär häromdagen. Skulle bara köpa ett par matskålar till katterna, men på nåt sätt dras jag hela tiden till avdelningen med hamstrar, kaniner, marsvin och fåglar. Jag kan inte motstå alla små gulliga husdjur. Står och beundrar allt ifrån undulater och nymfparakiter till marsvin och små vädurskaniner. Jag ska inte ha några fler djur, men står där ändå och kikar.

Fast det finns faktiskt också husdjur som jag inte gillar. Ormar och spindlar till exempel. Förstår inte hur man kan tänka sig att ha en spindel som husdjur. Tycker de är så otroligt äckliga. Ormar kan vara vackra att titta på och jag har till och med klappat en boaorm en gång. Den var skön att ta på, varm och len som siden. Men att ha en sådan hemma vore konstigt. Ödlor är heller ingen favvo. Fiskar i ett akvarie kan vara kul att titta på en stund, men inte så personligt och ganska trist. Nej, tacka vet jag alla ulliga, gulliga små husdjur.

Jag har alltid gillat djur. När jag var liten hade vi undulater i massor. Några var riktigt tama och det var jättekul när de fick ungar. Sedan när jag var 18 år köpte jag min första egna undulat, och jag tänkte mig att den skulle bli jättetam. Tyvärr fick jag den när den var lite för gammal och den var inte van vid människor, så den blev aldrig tam.

Jag flyttade hemifrån och fick familj och barn. Som i de flesta barnfamiljer tjatades det om husdjur. Och så blev det undulater igen. Först hade vi en härlig vit undulatkille som vi kallade för Plutten. Han var helt handtam och flög fritt i vardagsrummet. Givetvis hade han en bur, men den stod öppen jämt så han kunde gå in och ut som han ville. Tyvärr dog lille Plutten och vi skaffade då en ny vit undulat som hette Pajas. Pajas var också ganska tam, men inte lika sällskaplig som Plutten var.