Katterians blogg

Del 3 av Mina husdjur kommer att handla om min senaste katt - Zandrama. Om det är sista delen av Mina husdjur är svårt att säga. Det kommer förmodligen bli andra katter den dag när någon av mina katter inte finns i livet längre, men förhoppningsvis dröjer det åtskilliga år innan det blir så. Jag skulle gärna haft en eller två katter till i huset, men familjens önskemål är olika och jag får böja mig för vad min man tycker.

När vår första katt Zappa började närma sig två års ålder for vi och besökte släktingar som har en stor gård med djur, bland annat ett gäng katter. Riktiga lagårdskatter, som aldrig varit inne i bostaden. Däremot har de gott om goa varma ställen att gå in på, både lagården och diverse lador och magasin är öppna för katterna. Det ovanliga med dessa katter är att de är förvånansvärt tillgivna och gosiga. Förmodligen beror detta på att de verkligen tas om hand väl och blir gosade med från första stund. Många av katterna är ganska långhåriga, och ser verkligen ut som förnäma raskatter. När vi kom dit hade det precis fötts kattungar och jag och barnen föll pladask. Sen krävdes lite argumentation för att min man skulle tycka att det var bra att skaffa ytterligare en katt. Det största argumentet var att vår Zappa skulle få sällskap när vi var borta och det var ett bra argument.

Vi fastnade för lilla Zandrama, en svart långhårig kattunge med några små vita fläckar i pälsen. När vi hämtade henne hade hon aldrig varit inomhus och vi var nog lite nervösa för hur det skulle gå att få henne att bli en innekatt. Skulle hon kissa överallt, skulle hon vilja gå ut hela tiden? Vi hade inte behövt vara oroliga. Hon gick direkt på lådan och hon trivdes inomhus från första stund. Det enda problemet var att hon inte behärskade att springa över de hala golven inomhus, så det blev många vådliga vurpor på hallgolvet.

Zappa och Zandrama har aldrig blivit bästa vänner, de sover inte intill varandra eller slickar varandra, men de accepterar varandra och tar sig emellanåt en ganska vänskaplig brottningsmatch på golvet. Det blir ett och annat kattrace genom huset också (oftast precis när vi ska somna).

Våran Zappa är en stor ståtlig kattherre som är lugn och stillsam av sig. Sån är inte Zandrama… Trots att hon nu är över 6 år gammal beter hon sig ofta som en kattunge. Det leks och det hoppas och springs. Hon är ett riktigt yrväder emellanåt. Dessutom är hon ganska klumpig och ibland verkar hon också helt korkad. Allt detta tillsammans med hennes utseende gör att de flesta faller för henne. Hon är liten och egentligen ganska tunn i kroppen, men med hennes yviga päls och svans ser hon ibland ut som en riktig tjockis. Svansen är förresten alltid i vägen… Inte för henne, men väl för oss eftersom hon alltid har den rakt upp och gärna ställer sig i knät eller på skrivbordet framför en och vänder rumpan till.

Det är häftigt att ha två så olika katter i familjen: Zappa som är stor och ståtlig, lugn och värdig och så Zandrama som är ett riktigt yrväder, klumpig och lite dum. Känns som om alla i familjen har en katt som passar deras temperament. Konstigt nog så tyr sig den lugna Zappa till mig, som varken är lugn eller speciellt värdig. Zandrama däremot har min lugne stillsamme man som favorit. Konstigt konstigt! Zandrama föredrar alltid män framför kvinnor och absoluta favoriten är min dotters pojkvän som hon fjäskar för när han kommer hit.

Fler berättelser om Zappa och Zandrama kommer längre fram, så välkommen tillbaks och följ deras liv.

 
Nytagna foton på mina katter Zandrama och Zappa. Zandrama är hopplös att fånga på bild, svart svart svart och så rör hon sig hela tiden.

Jag har tidigare bloggat om katters beteende och berättat om hur mina katter gör. Oftast är det söta små snuttar ur katternas vardagsliv. Och så är det med katter. De gör saker som är ganska obegripliga från vårt synsätt och därför tycker vi att de är kul, häftiga, söta, annorlunda osv. Oftast finns det enkla förklaringar till varför våra katter gör som de gör. Katter är INTE människor och därför reagerar de inte heller som människor, utan som just katter.

Oftast får vi på hemsidor och i bloggar höra söta berättelser om katter. Inte lika ofta får vi höra om katter som beter sig på ett otrevligt, påfrestande sätt. Men det är precis lika vanligt som att de gör roliga, söta saker. Men naturligtvis inte lika roligt att blogga om. Via min hemsida får jag massor av frågor om olika problem människor har med sina katter. De klöser, de kissar, de för oväsen om nätterna och är inte alltid snälla mot sina ägare. Samtidigt är det ofta helt naturliga beteenden för katten.

En katt har klösbehov, så är det bara. Den klöser inte för att det är roligt eller för att protestera, den klöser egentligen inte heller för att vässa klorna, utan för att få bort gamla lager på klorna. En utekatt får helt naturligt ett annat slitage på sina klor och har därför ofta inte lika stort behov av att klösa inomhus. Men en innekatt letar upp de bästa ställena för att klösa. Den bryr sig inte om att det är finaste fåtöljen den klöser på.

En katt jamar för att väcka din uppmärksamhet på ett eller annat sätt. Den kan inte förstå att den måste ta hänsyn till att du sover. Den kanske springer fram och tillbaks på natten och ofta är det precis när vi har lagt oss för att sova som katten är mest aktiv. Kanske har du varit borta hela dagen. Då sover katten den mesta tiden. Lagom tills du ska sova kommer katten igång. Dessutom har katten en naturlig dygnsrytm som gör att den är som mest aktiv i skymningen och gryningen, eftersom det är då jaktmöjligheterna är som bäst. Det spelar ingen roll att du har en innekatt, dygnsrytmen är nedärvd sen långt innan katten var ett tamdjur och detta kan vi aldrig ändra på.

Att katter kissar där vi inte vill att de ska kissa är naturligtvis ett stort problem. Ska vi ha en katt som husdjur går det inte att den kissar i sängen och på kläder eller mattor. Problemet med att katter kissar eller bajsar där det inte är lämpligt är ett av de vanligaste skälen till att en katt lämnas bort eller avlivas. Att en katt inte kissar och bajsar i lådan kan bero på en massa olika saker. Viktigast är att kolla att katten är frisk och inte har någon sjukdom som gör att den skvätter på olika ställen. Lever- och njursjukdomar kan göra att katten småskvätter och kanske inte hinner springa till lådan. Även inflammationer i urinblåsan eller sköldkörtelsjukdomar kan ge dessa problem. Finns det inga medicinska skäl kanske det kan bero på att katten inte tycker om kattlådan av olika skäl. En sådan enkel orsak som att man bytt kattsand kan göra att en rumsren katt helt plötsligt börjar kissa någon annanstans. När väl katten valt ett annat ställe att kissa så kan det vara svårt att bryta vanan. Även om du gör rent med vanliga rengöringsmedel kan katten känna lukten av kisset och kommer att gå dit gång på gång. Jag återkommer med ett nytt blogginlägg där jag berättar vad du kan göra för att bryta ovanan…

Ibland kan man känna sig ensam om sina problem med katten. Men börjar man kika runt i forum och frågespalter om katter, så hittar man mängder med frågor och diskussioner om sådana här saker. Men i bloggar och på katters hemsidor hittar man sällan berättelser om katter som gör otrevliga saker (förutom i forum som riktar sig till såna som inte gillar katter) och dem besöker vi kattälskare sällan

Men var så säker, du är inte ensam om att ha en katt som kissat i kompisens väska, eller klöst sönder bästa fåtöljen… Håll utkik i min blogg framöver, jag kommer att skriva mer om problem som uppstår med katter och kanske kan jag komma med ett och annat förslag om hur man kan lösa dem. Jag tänkte också berätta om problem jag haft med mina två söta, gulliga, underbara och unika katter.

Du kan också besöka katterians forum: www.katterian.se/forum/. Där kan du läsa olika trådar om kattproblem och om du blir medlem kan du ta upp dina egna frågeställningar och kanske få lösningar eller uppmuntran från andra besökare.

Till sist: Katter är underbara djur. De är självständiga och har massor av egen vilja. Ofta är det därför vi väljer att ha en katt och ofta är det för att vi inte kan acceptera detta som det kan uppstå problem. Men katten är verkligen unik och värd att älskas för just det.

Här får min katt gärna klösa. Tyvärr har vi en och annan sönderklöst tapet, fåtölj och dörrpost också. Men eftersom mina katter ger mig så mycket annat, så kan jag acceptera detta och när jag byter ut tapeter och möbler nästa gång så kommer jag att se till att dessa är så kattovänliga som möjligt. Kanske låter det grymt med kattovänlig omgivning. Men om mina katter inte gillar att klösa på möblerna eller tapeterna så har de flera klösbrädor och klöståliga mattor där de kan härja fritt.

Förutom undulater har vi även haft en kanin i familjen. En liten grå dvärgkanin av någon sort. Han hette Pompe och var yngste sonens egen kanin. I början var det jättekul med den lille kaninen, men vi lyckades tyvärr inte med att få honom tam. Efter drygt ett år, var det inte lika kul med kaninen och för att den skulle få ha det lite bättre fick han på sommaren flytta ut i trädgården i en utomhusbur. Vi tog ut honom på promenader (eller skuttrundor) med koppel. Det gillade han verkligen. Men till sist var det bara jag som brydde mig om honom, och därför gav vi bort honom till två tjejer vars marsvin hade dött.

Sen var det äntligen dags för första katten. Det tog ett tag att övertyga min man om att vi skulle ha en katt. Ändå var han uppvuxen med katter och gillade dem verkligen. Men han trodde det skulle bli för bundet med en katt. Jag började låna böcker om katter på biblioteket. Jag ville verkligen kunna mycket om katter innan det blev dags. Jag studerade olika kattraser och funderade på vilken ras som skulle passa oss. Efter ett tag kom jag fram till att det inte spelade någon större roll om katten var en raskatt eller inte, utan insåg att det var den enskilda kattens temperament som betydde mer. Och eftersom det var vår första katt kändes det säkrare att inte börja med en kanske mer krävande raskatt. Vi började kika efter annonser om kattungar och en dag på sommaren 2000 hittade vi vår lille Zappa. Han var en helt vanlig grårandig “bondkatt”. Han var nyfiken och ganska kavat och vi kunde snabbt bestämma oss för att det var honom vi ville ha. När vi väl hämtat hem honom blev han snabbt hela familjens kelgris. Vi hade bestämt från början att han skulle bli en innekatt, eftersom det redan finns så många katter i villaområdet där vi bor. Och eftersom alla grannar inte tycker om katter, tyckte vi det blev bäst så både för kattens och grannarnas skull. Vi trodde också att en innekatt skulle bli mer tillgiven och det tycker jag har stämt.

Från början hade vi tänkt oss att gå ut med katten i band, men vi insåg snabbt att det skulle bli svårt för Zappa att inte få gå ut när han ville, utan bara när vi bestämde. Vi hade också bestämt att han inte skulle sova i våra sängar, men det blev inte så…

Min goa katt Zappa