Katterians blogg

Trots mitt föregående inlägg om de nya lagarna angående husdjur, så kunde delar av familjen resa iväg till Turkiet. Med hjälp av utflyttade sonen och hjälpsamma grannar fick våra katter den omsorg och tillsyn de behöver.

Tro det eller inte, detta var min allra första resa till en sydlig semesterort. Under alla mina 47 år har jag lyckats undvika solsemestrar och charterresor. Men någon gång ska vara den första. Jag hade förväntat mig att se en hel del hemlösa katter och hundar, men så blev det inte. Visst sprang det en och annan herrelös hund, men de verkade inte vara förvildade. Inte vanskötta eller magra heller.

Katter träffade vi på en hel del. Mitt emot vårt hotell levde två eller tre katter. Men någon gav dem mat och vatten vid grindstolpen till huset. Vi träffade också på några katter inne i stan, men de såg inte vanskötta ut. Inte var de tjocka precis, men heller inte jättemagra. Kanske fick de mat av turister på restaurangerna. Jag gjorde själv misstaget att ge dem några små köttbitar och sen hade jag två katter som följde varje tugga jag tog. 

Katterna i Alanya var så vackra allihop. Vita med röda eller grå teckningar. Små huvuden med stora öron och långa slanka kroppar. Här kommer några smakprov på några av katterna vi träffade på.  

Här är jag med en av katterna som bodde utanför hotellet.

  
Katter som vill ha mer mat av mig utanför en restaurang.

Från den första maj i år är det nya djurskyddsregler som gäller för hundar och katter. Reglerna är många och krångliga att förstå sig på. Det är jättebra att det finns regler, många djur far illa eftersom ägarna inte har tillräcklig kunskap eller intresse för djuren. Men… och det finns ett jättestort men bland alla dessa regler. För det första kan vissa regler stjälpa mer än att hjälpa. För min del t ex, så har jag två innekatter som inte är vana vid att vistas med andra katter och är mycket känsliga för miljöombyte. När vi rest bort har vi lämnat katterna hemma och vi har haft en person som kommit till katterna en gång varje dag. De har fått mat och vatten, lite kel och lite lek. Men nu får vi inte göra så längre, för katter ska ha tillsyn två gånger per dag. Istället måste vi lämna dem på ett kattpensionat, där våra katter är helt främmande. Jag kan lova att de inte skulle må bättre av att vistas på kattpensionat.

Sen finns det en grej till med det hela. Det finns väldigt specificerade regler för husdjur och hur dessa ska skötas. Varför finns det inte samma regler för gamla människor på våra vårdinrättningar? Där finns det inte regler för mat, toalett, utevistelse m. m! Kan vi ha noggranna regler för hur våra husdjur ska leva och bo, borde vi kunna ha det för våra åldringar också.

Jag har alltid gillat djur. När jag var liten hade vi undulater i massor. Några var riktigt tama och det var jättekul när de fick ungar. Sedan när jag var 18 år köpte jag min första egna undulat, och jag tänkte mig att den skulle bli jättetam. Tyvärr fick jag den när den var lite för gammal och den var inte van vid människor, så den blev aldrig tam.

Jag flyttade hemifrån och fick familj och barn. Som i de flesta barnfamiljer tjatades det om husdjur. Och så blev det undulater igen. Först hade vi en härlig vit undulatkille som vi kallade för Plutten. Han var helt handtam och flög fritt i vardagsrummet. Givetvis hade han en bur, men den stod öppen jämt så han kunde gå in och ut som han ville. Tyvärr dog lille Plutten och vi skaffade då en ny vit undulat som hette Pajas. Pajas var också ganska tam, men inte lika sällskaplig som Plutten var.

Du har just hittat det första inlägget i katterians nya blogg. Jag har nu flyttat bloggen så att den ligger på katterian.se. Jag kommer nu att försöka blogga lite oftare än vad jag gjort de senaste månaderna. Jag tänkte också utöka bloggen så att den även kommer att handla om andra husdjur, t ex hundar, fåglar och andra smådjur. Förmodligen kommer det mest bli om katter, eftersom det är djuret i mitt hjärta.

Välkommen till katterians nya blogg. Hoppas du får en trevlig läsning!

Katter kan verkligen få en att flyga högt av rädsla. Härom natten trodde jag att hjärtat skulle flyga ur kroppen på mig, så rädd blev jag. Låg där och snarkade som bäst och vaknar av att en av katterna tar ett språng nerifrån golvet och landar på mina smalben. Sen, med tre långa kliv passerar katten mitt lår, min höft och landar på axeln. Därifrån tar han ett språng och försvinner rakt upp på en smal hylla ovanför sängen. Och den hyllan är fylld av prydnadsaker och andra småprylar. Katten vad rädd jag blev…

Konstigt nog flög inte en enda sak i golvet, eller ner i vår säng. Däremot blev katten mycket tjurig när jag försökte lyfta ner honom från hyllan. Han hade ju bestämt sig för att ta sig dit upp, långt innan jag vaknade. Men det kändes inte så tryggt att ha en 6 kilos katt sittande en meter ovanför huvet när jag skulle försöka sova. Vem vet när han hade tänkt ta sig ner igen. Och då hade han förmodligen tagit samma väg ner som han tog upp. Det räcker faktiskt med en sån chock per natt.