Katterians blogg

Var inne i en djuraffär häromdagen. Skulle bara köpa ett par matskålar till katterna, men på nåt sätt dras jag hela tiden till avdelningen med hamstrar, kaniner, marsvin och fåglar. Jag kan inte motstå alla små gulliga husdjur. Står och beundrar allt ifrån undulater och nymfparakiter till marsvin och små vädurskaniner. Jag ska inte ha några fler djur, men står där ändå och kikar.

Fast det finns faktiskt också husdjur som jag inte gillar. Ormar och spindlar till exempel. Förstår inte hur man kan tänka sig att ha en spindel som husdjur. Tycker de är så otroligt äckliga. Ormar kan vara vackra att titta på och jag har till och med klappat en boaorm en gång. Den var skön att ta på, varm och len som siden. Men att ha en sådan hemma vore konstigt. Ödlor är heller ingen favvo. Fiskar i ett akvarie kan vara kul att titta på en stund, men inte så personligt och ganska trist. Nej, tacka vet jag alla ulliga, gulliga små husdjur.

Hur dumt kan det bli? På Aftonbladet uppmanas läsarna att skicka in sin bästa julbild på älsklingsdjuret där hemma… Och bilder verkar det komma in i massor. Allt från marsvin och fåglar med tomteluvor till en levande julkrubba, där tre hundar är utklädda till Josef, Maria och jesusbarnet. Men det allra dummaste (och äckligaste) var nog julhälsningen med två marsvin mitt i pepparkaksdegen.

Hundar kan behöva täcken och liknande för att de fryser, men att spöka ut dem i tomteskägg och luciakronor är inte bra onödigt, utan helt enkelt löljligt och dumt. Låt djuren vara djur och slippa massa trams.

Läste också på Expressen om trenden att vi allt mer köper kläder till hunden. Och vissa hundar behöver kläder för att inte frysa. Men uttalandet från en ägare till en hundbutik får mig att rysa: “Det är att visa respekt för hunden att klä den i något snyggt istället för någon gammal trasa”.

Jag kan inte hålla med. Att visa respekt för sitt djur är att sköta om det på bästa sätt, med kärlek, uppfostran och aktivitet. Ett djur bryr sig inte om utseendet på kläder eller utrustning, de bryr sig om människornas reaktioner.

Jag har alltid gillat djur. När jag var liten hade vi undulater i massor. Några var riktigt tama och det var jättekul när de fick ungar. Sedan när jag var 18 år köpte jag min första egna undulat, och jag tänkte mig att den skulle bli jättetam. Tyvärr fick jag den när den var lite för gammal och den var inte van vid människor, så den blev aldrig tam.

Jag flyttade hemifrån och fick familj och barn. Som i de flesta barnfamiljer tjatades det om husdjur. Och så blev det undulater igen. Först hade vi en härlig vit undulatkille som vi kallade för Plutten. Han var helt handtam och flög fritt i vardagsrummet. Givetvis hade han en bur, men den stod öppen jämt så han kunde gå in och ut som han ville. Tyvärr dog lille Plutten och vi skaffade då en ny vit undulat som hette Pajas. Pajas var också ganska tam, men inte lika sällskaplig som Plutten var.

Du har just hittat det första inlägget i katterians nya blogg. Jag har nu flyttat bloggen så att den ligger på katterian.se. Jag kommer nu att försöka blogga lite oftare än vad jag gjort de senaste månaderna. Jag tänkte också utöka bloggen så att den även kommer att handla om andra husdjur, t ex hundar, fåglar och andra smådjur. Förmodligen kommer det mest bli om katter, eftersom det är djuret i mitt hjärta.

Välkommen till katterians nya blogg. Hoppas du får en trevlig läsning!