Katterians blogg

Min svärmor samlar på katter! Eller så är det katterna som samlar på henne. Hela traktens hemlösa katter verkar veta vart de ska ta vägen för att få ett nytt hem. Jag misstänker att även svärfar har ett finger med i spelet…

Först var det den röda katten Sigge som flyttade hem till dem. En dag traskade han bara in i deras hus och där blev han kvar. Ingen gjorde anspråk på honom, och ingen verkade sakna honom. Så han blev helt enkelt kvar. Hur länge han bodde där kommer jag inte riktigt ihåg. Mitt främsta minne av honom var att man fick akta hälsenorna eftersom han anföll bakifrån när man minst anade det. En dag försvann han bara och efter ett tag såg svärmor och svärfar honom i ett annat hus några kilometer bort. Helt plötsligt hade han hittat ett annat hem.

Sen var det Majsan som hittades övergiven och hungrig i ett sommarstugeområde. Hon stannade inte speciellt länge, efter ett tag lyckades ägarna spåras. Först visste de inte om de ville ha tillbaks katten, men barnen ville visst ha henne och så blev de av med henne.

Tredje gången var det en grannes katt som blev misskött och som flyttade in. Doris var en liten misstänksam kattmadam som tyvärr dog efter ett tag.

Nu har fjärde katten flyttat in. Även han hittades övergiven, smutsig och hungrig i ett sommarstugeområde. Han var inte så pigg när svärföräldrarna tog sig an honom, men efter god omvårdnad, avmaskning och behandling mot skabb och diarré är han nu på banan igen. Och han är så himla vacker. Han kallas för Nisse Obama av mina svärföräldrar, men vi kallar honom kort och gott för presidenten.

Presidenten

Trots mitt föregående inlägg om de nya lagarna angående husdjur, så kunde delar av familjen resa iväg till Turkiet. Med hjälp av utflyttade sonen och hjälpsamma grannar fick våra katter den omsorg och tillsyn de behöver.

Tro det eller inte, detta var min allra första resa till en sydlig semesterort. Under alla mina 47 år har jag lyckats undvika solsemestrar och charterresor. Men någon gång ska vara den första. Jag hade förväntat mig att se en hel del hemlösa katter och hundar, men så blev det inte. Visst sprang det en och annan herrelös hund, men de verkade inte vara förvildade. Inte vanskötta eller magra heller.

Katter träffade vi på en hel del. Mitt emot vårt hotell levde två eller tre katter. Men någon gav dem mat och vatten vid grindstolpen till huset. Vi träffade också på några katter inne i stan, men de såg inte vanskötta ut. Inte var de tjocka precis, men heller inte jättemagra. Kanske fick de mat av turister på restaurangerna. Jag gjorde själv misstaget att ge dem några små köttbitar och sen hade jag två katter som följde varje tugga jag tog. 

Katterna i Alanya var så vackra allihop. Vita med röda eller grå teckningar. Små huvuden med stora öron och långa slanka kroppar. Här kommer några smakprov på några av katterna vi träffade på.  

Här är jag med en av katterna som bodde utanför hotellet.

  
Katter som vill ha mer mat av mig utanför en restaurang.