Katterians blogg

Expressen har, som många av er säkert redan vet, en egen avdelning för husdjur. Hittade idag ett bildspel där man skulle få lära sig vad kattens olika jamanden betydde. Så här stod det: “En katt som jamar med ett utdraget i-ljud signalerar att något är fel. Det blir särskilt tydligt om katten har ont. Om katten vill ha något är det a-ljuden som blir utdragna. Katten visar att den är frustrerad eller ledsen om du hör ett utdraget u-ljud i jamandet.”

Min Zappa stämmer tyvärr inte alls in i mallen, för han jamar inte med ett mjau så ofta. Mer uuujau, eller kurrjau… Men det hade dom tyvärr inte förklarat.

Visst ligger det väl något i att olika jamanden betyder olika saker, men jag tror det är mycket mer individuellt. Man märker när katten är frustrerad eller som när Zappa vill tala om att vi ska ge honom mat eller vatten: Då är det ett kort, högt jamanade JAU…

Vi har precis renoverat vårat hus. Med inhyrda snickare gick arbetet snabbt. Visserligen har det blivit en hel del förändringar. Allt i köket är utbytt, men diskbänk är på samma plats, köksbord står ungefär där det alltid stått. Men katterna trilskas! Gamla regler gäller tydligen inte längre. Speciellt Zappa måste testa varenda gräns. Han som så självklart vet att han inte får vara på diskbänken, måste gång på gång upp där och se vad som händer. Köksbordet måste också besökas ett antal gånger. Precis som om han måste testa igen vilka regler som faktiskt gäller. Samtidigt är det ganska positivt att gamla regler inte gäller, eftersom det var en hel del regler vi hade som katterna fullständigt struntade i. Att man inte fick klösa på dörrposterna t ex. Nu har vi inte så många dörrposter kvar, mer större öppningar, men vi var lite skraja för att katterna skulle gå lös på vartenda hörne vi hade. Än så länge får väggarna dock vara ifred, peppar peppar.

Min svärmor samlar på katter! Eller så är det katterna som samlar på henne. Hela traktens hemlösa katter verkar veta vart de ska ta vägen för att få ett nytt hem. Jag misstänker att även svärfar har ett finger med i spelet…

Först var det den röda katten Sigge som flyttade hem till dem. En dag traskade han bara in i deras hus och där blev han kvar. Ingen gjorde anspråk på honom, och ingen verkade sakna honom. Så han blev helt enkelt kvar. Hur länge han bodde där kommer jag inte riktigt ihåg. Mitt främsta minne av honom var att man fick akta hälsenorna eftersom han anföll bakifrån när man minst anade det. En dag försvann han bara och efter ett tag såg svärmor och svärfar honom i ett annat hus några kilometer bort. Helt plötsligt hade han hittat ett annat hem.

Sen var det Majsan som hittades övergiven och hungrig i ett sommarstugeområde. Hon stannade inte speciellt länge, efter ett tag lyckades ägarna spåras. Först visste de inte om de ville ha tillbaks katten, men barnen ville visst ha henne och så blev de av med henne.

Tredje gången var det en grannes katt som blev misskött och som flyttade in. Doris var en liten misstänksam kattmadam som tyvärr dog efter ett tag.

Nu har fjärde katten flyttat in. Även han hittades övergiven, smutsig och hungrig i ett sommarstugeområde. Han var inte så pigg när svärföräldrarna tog sig an honom, men efter god omvårdnad, avmaskning och behandling mot skabb och diarré är han nu på banan igen. Och han är så himla vacker. Han kallas för Nisse Obama av mina svärföräldrar, men vi kallar honom kort och gott för presidenten.

Presidenten

Min ena katt blir fullständigt tokig vid jultid. Hon har kanske lugnat ner sig något nu, men förr så klättrades det i granen, julgranskulorna flög över huset och barren spreds snabbare än katten sprang. Första året försökte vi med ett spray som luktade illa för katten, men vad hände?! Inte förknippade hon det med granen inte. Istället blev hon rädd för alla sprayflaskor och fortfarande efter 6 år så gillar hon inte att man ens tar fram en sprayburk.

Vad gör man? Jo, man anpassar sig… Barriga granen byttes ut mot en konstgjord. Glaskulorna byttes ut mot plastkulor. Och nu får hon klättra och busa bäst hon vill.

Liten kisse i granen

Eftersom vi håller på att måla gästtoan, där våra katters toalåda finns, så var vi tvungna att flytta lådan till badrummet istället. Och det verkade katterna fatta direkt. Men vanemänniskor som de är ville de inte riktigt acceptera att vi flyttade toan hur som helst. Trots att Zappa redan varit på toan ett par gånger när vi inte var i närheten satte han sig och jamade högt tills vi bar in honom till toan. Då slank han förnöjd in i toan och gjorde vad han skulle. Men det var precis som om han ville tala om för oss att vi inte skulle kunna möblera om hur som helst. Och dessutom stänga ute honom från gästtoan.

Jag bara undrar hur det ska gå efter jul, när vår stora renovering börjar. Vi ska både renovera kök, vardagsrum och hall och då kan det bli rena kalabaliken. Dels ska vi själva bo på en byggarbetsplats och sen försöka ha två katter där, som måste stängas ute från rummen som ska fixas. Oj oj oj…